Nelson

Idag tog jag med mig lite bollar och några dummies på eftermiddagspromenaden för att träna lite jakt. Skulle huvudsakligen träna lite på närsök som Caroline berättade om på deras jaktträning. Hade kollat vilken visselsignal jag ville använda och så tågade vi ut. Kom halvvägs till målet för träningen när mobilen ringde och pappa sa att han stod utanför lägenheten med en thanksgiving-present. Då vände vi ju genast om och gick tillbaka. Vi fick en jättefin liten kaktusblomma. Hur söt som helst!

Sen gjorde vi ett nytt försök och nu kom vi ända fram. Började med att lägga ut bollarna i ett litet område och nelson fick sitta och titta på. Sen fick han leta och det gjorde han bra. Gjorde det två gånger och alla fyra grejerna kom in.

Sen tänkte jag vi skulle göra markeringar. Gjorde först några enkelmarkeringar och eftersom detta gick bra gjorde jag en dubbelmarkering. Då tog han den ena och bytte sedan till den andra. Grrrr! Då gjorde vi om det. Då stack han först på den till höger om oss men gav upp och tog den vänstra istället. Sen hittade han inte den högra så då kallade jag in honom och gick o letade efter den själv istället. Och kunde för mitt liv inte hitta den. Tog med mig Nelson i koppel och vi gick runt o letade tillsammans med kunde inte hitta den. Och det var vår favoritdummie, lite mindre än de andra. Så är det någon som har en erfaren jakthund som kan komma och hitta vår dummie?

Idag fick Nelson gå ett viltspår igen.

Nelson väntar på att få börja spåra

Blev nog ca 400 meter. Tog mig 10 min att gå för honom tog det 20….Han stannade upp på hygget och jag tror det beror på att det blåser mer där och att han vill analysera alla dofter. När han kom in i skogen blev det iaf fart på honom Bestämde mig för att inte hänga ut några snitslar idag. Förra gången luktade Nelson på en del av dem och jag blev stressad av att hinna med o ta ner dem och om han inte går precis i spårkärnan måste jag gå ifrån o ta ner och det blir bara bökigt. Det gick faktiskt kanon. Det är rätt lätt att se på Nelson när han har kommit ifrån spåret. Det riktigt syns på honom att han letar efter spåret. Dessutom så hjälper jag honom aldrig tillbaka till spåret, det får han fixa själv och han klarar det så  bra nu så det var nemas problemas.

Nelson har hittat sin klöv!

Idag lånade jag och Nelson bilen för att åka mot rydaholm och jaktträning hos Ghostriders. Nelsons halvsyrra Tilly med matte och husse var också där men några fler kom tyvärr inte. Men det var rätt kort varsel om träningen så det berodde väl mycket på det…Men det blev desto mer träning för oss

Caroline tränade med Mingla och Thomas med Freja så vi var 4 st som tränade iaf. Först ut var markeringar, de föll i närheten av en stubbe så det blev rätt enkelt att ta sikte på den för hundarna. Nelson gjorde några finfina markeringar med bra inlämningar och några, spring runt och nosa lite överallt markeringar, hehe. Men fick iaf in honom hyfsat. Sen skulle vi pröva en dubbelmarkering och då var det svårt för hundarna att gå förbi stubben. Tyckte att den hade hamnat där och inte en bit bakom så det blev för mycket för Nelson iaf. Tilly var dock jätte duktig och fixade tom tre stycken markeringar på rad!

Eftersom Tilly var så duktig fick hon en markering som landade bakom en stenmur. Hon sökte efter dummiesen innan stenmuren innan hon till slut gick över den och letade där och hittade den. Duktig tjej! Efter henne var det Nelsons tur att få en markering men han fick en vid stubben istället. Men det var inte riktigt Nelson med på. Han stack mot dummiesen men vek sen av då han kom han ihåg att Tilly hade varit bakom stenmuren och DET måste ju inspekteras, så han stack dit, och hittade ett vattenhål där han plaskade runt lite innan jag tillslut fick in honom. Skickade om honom på den ursprungliga markeringen och då tog han den. Direkt därefter fick han en över stenmuren och stack över den jätte bra, men ville inte hitta dummien, så jag fick klättra över och visa honom dummien och då fick jag honom o ta den och han fick bära den tillbaka.

Sen var det fikapaus med bullar och sockerkaka. Mums!

Efter det var det dags för lite sökträning. Vilket gjordes på andra sidan stenmuren. Nelson sprang lite här o där och verkade inte riktigt veta vad han höll på med men efter lite hjälp från thomas så fick han in 2 iaf. Den ena tog han vägen genom vattenhålet. Han tappade såklart dummien men efter lite uppmuntran så tog han den igen och kom in med den. Efter det ville inte Tilly riktigt ta i den. Den var ju ÄCKLIG! så hon tog bara i ena kanten på den, hihi. Gjorde ett till sök och där fick han in två dummiesar där också. Dock blev det inget bad den här gången.

Dagen avslutades med lite korv och en trevlig pratstund och sen drog Nelson och jag hem igen. Sammanfattningsvis tycker jag att min och Nelsons relation blir bättre. Det går kanske inte så fort men det går framåt iaf. Visst att han sticker ifrån mig och gör sina race men idag kunde jag få in honom mycket snabbare än vad jag har kunnat andra gånger och jag kunde även korrigera honom när han var på väg åt ett annat håll med dummisen och då rättade han till sig och kom in till mig. En annan sak som också har blivit bättre är att han kunde gå vid min sida när vi skulle gå framåt då det var vår tur, innan har han dragit som en idiot. Sen känner jag att han tycker det är mycket roligare och att han blir mer motiverad att att träna jakt när andra är med än när vi är själva. Hade varit roligt om man hade några att träna med i närheten så det blev lite oftare men men, man får passa på när tillfället bjuds. 

Tack alla för en jätte trevlig dag!

I morse la ja ut ett viltspår till Nelson. Jag hade mätt upp ca 300 meter på en stig/skogsväg vi gick på på morgonpromenaden och tänkte att jag skulle lägga 300m på ena sidan stigen/skogsvägen och sedan 300m på andra sidan så det skulle bli så långt som ett anlag. Tyckte skogen såg rätt bra ut så det skulle gå bra. Trodde jag ja. Det blir ju aldrig som jag har tänkt mig när det gäller viltspår. Höll mig nog 50m från stigen och höll koll på den så att jag gick jämnsmed den. I början var det typ ett delvis uppväxt hygge med massa ormbunkar och grenar så klöven fastnade naturligtvis i än det ena än det andra, suck. Sen skulle jag in i skogen. Det var okej första biten men sen blev det tätt och jag fick ducka för grenar och försöka hitta en så bra väg som möjligt. Sedan kom jag ut i finare skog som tur var och det var igen lite mossigt och bra. Började vid det här laget att vika av mot stigen. Kan ju även meddela att jag totalt tappat kontakten med den när jag gick in i skogen och hade antagligen gått för långt bort från den. När jag tror jag ser stigen är det inte den utan en annan uppkörd stig som jag gått på en annan gång och då vet jag iaf var jag är. Gick över den stigen och hamnar sedan längre fram på den tänkta stigen än vad som var meningen. Då ger jag upp och knyter fast klöven för jag orkade inte mer. Allt går ju åt skogen! Det var iaf 400m mätt på stigen så man kan ju hoppas att det blev 500 i skogen :p

Kommer hem till en glad flatte som är supersugen att sticka iväg o spåra med en gång. Men icke, han fick gott vänta. Fast han bad att vi skulle gå ett antal gånger genom att lägga huvudet sött i mitt knä….

När det då äntligen var dags att gå hade spåret legat i lite mer än 3 timmar. Han gick på det fint och klarade hygget bra. In i skogen och hade bra koll på det. Vid övergången till det täta tappade han spåret och cirklade runt en hel del innan han fann det igen och tuffade på. Jag hade fullt sjå med att hålla koll så att linan inte trasslade sig samtidigt som jag letade snitslar. Måste ju komma ihåg att ta ner allihopa. Efter mycket duckande från min sidan hittar han iaf klöven, på ca 22 minuter. En rätt nöjd matte gick hemåt med barr och kvistar i håret med en glad flatte med klöv i munnen. Tur att det inte var några som såg oss i skogen, haha

En del människor som möter Nelson tycker nog att han är väldigt livlig. När jag t ex berättar att jag hade honom i en lägenhet på 26 kvadratmeter så verkar de ha väldigt svårt att förstå hur jag står ut med att leva med denna livliga varelsen på en sån liten yta. Andra jag möter tror han är en valp för att han är så tills sig när vi möter andra männsikor/hundar. Andra kommer med små hintar att en kurs skulle nog vara bra för oss. Säkert för att de tror att det skulle göra honom lugnare. Kompisar till mig som har hund av andra raser verkar bli lite osäkra på hur de ska hantera honom, till och med en som har haft hund i familjen i typ hela sitt liv. Han är sååå livlig.

Ibland när jag ser andra med sina lugna hundar kan jag bli lite avis. Tänk vad skönt att kunna träna med lös hund och veta att den inte sticker till andra hundar/människor eftersom de inte bryr sig så mycket om andra hundar/människor. De följer bara lugnt efter ägaren och nosar kanske lite runt omkring för att sedan gå till matte/husse igen. Ibland på promenader ser jag också andra, lugna hundar som lullar efter ägaren och inte bryr sig om andra hundar ett dugg medan jag ibland får rycka i kopplet med en hund som går BAKLÄNGES för att han måste hålla koll på hunden bakom oss och som jag då näst intill snubblar över. Jag som stampar i marken i frustration för att min hund ÄLSKAR att göra frivarv på apellplanen och springa så fort han bara kan istället för att leka med en boll som matte har.

MEN. Vad slår en hund som med strålande glädje trippar vid sidan av matte för att man kanske, kanske på så vis kan få sig en godisbit, en hund som när man tränar på apellplanen gör en inkallning där han vid ingången HOPPAR in i rätt läge för att han är så uppspelt. Vad slår en hund som aldrig är arg på någon annan människa vad vi än gör och gör att varje människa han träffar känner sig som vän han inte sett på en lång tid.

Här kommer ett citat som Nancy Laughton skriver i sin bok om flattar:

”Han har en obeskrivlig charm. Han är utåtriktad, en optimist och den största av alla svansviftare, så nöjd är han med tillvaron. Hans temperament är oklanderligt, han är den klokaste och vänligaste av följeslagare och ger generöst av sig själv till människan. Han är alltid lika skojfrisk, även på ålderns höst, en hundvärldens ”Peter Pan”. Hans minne för personer är exceptionellt och hans vänlighet sträcker sig långt utanför familjektetsen- ett karaktärsdrag som ibland kan ställa till besvär”.

Detta stämmer verkligen såååå bra in på en flatte och när det kommer till kritan skulle jag aldrig vilja ha en hund som bara lallar runt, jag älskar min flummiga, livliga lilla flatte och skulle inte vilja ha honom på något annat sätt. (bara ibland ) Han är mitt glädjepiller och livet blir sååå mycket roligare med en flatte som följeslagare!

Igår var erika hemma och då passade vi på och åkte till bruks för lite träning. Nelson och jag påbörjade appellhoppet då han ska hoppa ut från mig. På en annan träning kastade jag en boll över hindret men det gick inte alls som jag tänkt mig så nu körde jag med köttbullar! La dem på ett lock på andra sidan hindret och Nelson hoppade och åt upp köttbullarna Han var dock lite tveksam om han verkligen fick gå ifrån mig så jag fick pusha på honom lite men det gick bra iaf.

Vi övade också det vanliga hoppet med störning i form av en apportbock vid sidan av hindret. Det blev några blickar mot apporten men han hoppade fint till mig iaf   Nu ska vi flytta apporten närmare och närmare för ännu mer störning för jag kommer ihåg att han stack till apporten på en träningstävling en gång och det måste vi absolut öva på så han inte gör detta igen.

På kvällen åkte erika och jag till glasrikets running clubs träning och det blev 2 min. intervaller. Så jag har träningsvärk idag….

Ha det bra!

Igår åkte erika, ove, jag och nelson till bruks för lite träning. Jag och Nelson övade mycket kontakt med störning.

Det hade nämligen varit tävling på klubben och några var fortfarande kvar. En tjej tog ut sin hund för lite träning och de kastade apportbock. Snacka om megastörning för Nelson, han ville väldigt gärna hämta bocken själv! Han hade väldigt svårt att koncentrera sig dels pga andra människor där men även många lukter efter hundar som hade varit på planen samma dag. Bestämde mig för att förenkla en hel del eftersom det var så svår störning så det blev godis upp så han kunde koncentrera sig på det. Prisutdelningen var ju också när vi var där och då applåderades det och DET var också väldigt intressant att kolla in tyckte Nelson :p

Kunde inte motstå att sätta in den här bilden där Nelson räcker ut tungan åt erika ^_^ :

Erika övade agility med ove och jag fotade lite:

och den här tog erika:

På slutet fick Nelson träna lite på hoppet också:

Fick låna erikas dator i helgen också och kunde fixa till filmerna från veckan. De blev dock gröna i botten när jag redigerade dem lite så de ser lite konstiga ut, men ni får iaf en bild av vad vi sysslar med.

Idag la jag ett viltspår som var längre än vad jag har lagt på ”motivationsspåren”. Uppskattar det till någon stans mellan 200 och 300 meter. Tyckte han spårade på bra och tiden var rätt hyfsad också. MEN sen tappade han spåret. Var typ bara 10-15 meter kvar och jag såg spårslutet. Antagligen var det någon annan doft som han distraherades av för han var verkligen helt borta. Sprang runt och sen kom han till mig och bad om hjälp. Men tji fick han för det. Han fick klara sig själv och då tog han en rejäl cirkel tillbaka till lite innan han hade tappat spåret och då gick han rätt och hittade klöven!

Jag tror det var rätt bra för hans självförtroende och driv att han hittade tillbaka till spåret själv. Jag tvekade någon gång och tänkte avbryta honom för det gick i en väldans fart tillbaka till spåret och jag visste ju inte om han visste vad han höll på med, men det visade det sig att han visste :p

Nu är veckans spår gjord iaf. Han hade förresten 10 minuter idag inkl. den stora cirkeln han gjorde för att hitta tillbaka till spåret. Fick även träna på att spåra i lite duggregn vilket vi nog aldrig gjort förut så det var ju bra också.

Nu ska jag laga lite mat för det är intervaller ikväll o då måste man ju ladda.

Ha det bra!

Ikväll fick Nelson och jag låna bilen och då begav vi oss till bruks och träning med hundungdom. Hoppade över tisdagsträningen den här veckan och tränade intervaller med orienteringen istället så nu tänkte vi kolla in vad hundungdom sysslade med. Det visade sig inte passa oss så bra då det var lite för unga för oss. Typ 14 års åldern och de tränade flyball. Vi började med att vi fick glasslock för att öva på att hundarna skulle trampa på dem. Det hade Nelson inga problem med. Fick bara tänka lite de första gångerna sen var det full fart med att trampa på locket. Jätte kul med massor med pannkakor tyckte Nelson

När de sedan började bygga upp hinder för att träna på att hunden skulle hoppa med boll i munnen så tränade vi lite för oss själva istället. MYCKET kontakt blev det men Å så viktigt det är. Jätte bra störning hade vi ju också.

Den här träningen var jätte bra för jag tyckte verkligen att vi har nått framgångar med att träna med andra hundar. Nelson satt 1 meter ifrån en annan hund och gjorde inga ryck alls! JIPPI! Min lilla gulleplutt :kiss:

Idag snöar det! Jippi!

Men med snön kommer också kyla och hu så kallt det var om mina fingrar idag. Tänkte börja träna framförgående till apellen och har läst att man kan lägga en leksak som man lekt lite med på ett ställe och sen gå en bit ifrån och sen om hunden går mot leksaken får den ta den. Försökte det och resultatet blev att Nelson satte sig i fotposition och undrade vad vi skulle göra. Sen när jag försökte få honom att gå framåt började han nosa i marken. Inget spår Nelson! Vi gick närmare och då kom han ihåg leksaken och tog ”före” som varsegod och sen sprang han i värsta farten till leksaken. Fick naturligtvis beröm för det ändå och vi lekte lite. Vi gjorde det ett par gånger men sen var inte leksaken så intressant längre…..

Då tog jag fram spårpinnarna och övade lite med dem. Gick jätte bra på gräset och han tog dem direkt. Dock tuggar han på dem så de kommer inte hålla så länge. Jobba, jobba. Jag band upp Nelson och sen gick jag in bland träden som står bredvid vår lilla ”apellplan” och la ett minispår med pinnarna. Hu! vilken fart han har! Missade första pinnen så vi tog om det och då gick han liiiiite lugnare men gick ändå förbi första pinnen. MEN han korrigerade sig (hihi kan man säga så?) och nosade sig tillbaka till pinnen han fick vittring av och fick mega belöning i form av köttbullar Tog de två andra pinnarna också så det var super (dock lite tugg igen). Tror han tycker det är jätte kul med spår, spelar ingen roll om det är person eller viltspår så vi ska nog lägga ner lite mer arbete på det eftersom han älskar det så mycket.

Ha det bra i snövädret!