Nelson

En del människor som möter Nelson tycker nog att han är väldigt livlig. När jag t ex berättar att jag hade honom i en lägenhet på 26 kvadratmeter så verkar de ha väldigt svårt att förstå hur jag står ut med att leva med denna livliga varelsen på en sån liten yta. Andra jag möter tror han är en valp för att han är så tills sig när vi möter andra männsikor/hundar. Andra kommer med små hintar att en kurs skulle nog vara bra för oss. Säkert för att de tror att det skulle göra honom lugnare. Kompisar till mig som har hund av andra raser verkar bli lite osäkra på hur de ska hantera honom, till och med en som har haft hund i familjen i typ hela sitt liv. Han är sååå livlig.

Ibland när jag ser andra med sina lugna hundar kan jag bli lite avis. Tänk vad skönt att kunna träna med lös hund och veta att den inte sticker till andra hundar/människor eftersom de inte bryr sig så mycket om andra hundar/människor. De följer bara lugnt efter ägaren och nosar kanske lite runt omkring för att sedan gå till matte/husse igen. Ibland på promenader ser jag också andra, lugna hundar som lullar efter ägaren och inte bryr sig om andra hundar ett dugg medan jag ibland får rycka i kopplet med en hund som går BAKLÄNGES för att han måste hålla koll på hunden bakom oss och som jag då näst intill snubblar över. Jag som stampar i marken i frustration för att min hund ÄLSKAR att göra frivarv på apellplanen och springa så fort han bara kan istället för att leka med en boll som matte har.

MEN. Vad slår en hund som med strålande glädje trippar vid sidan av matte för att man kanske, kanske på så vis kan få sig en godisbit, en hund som när man tränar på apellplanen gör en inkallning där han vid ingången HOPPAR in i rätt läge för att han är så uppspelt. Vad slår en hund som aldrig är arg på någon annan människa vad vi än gör och gör att varje människa han träffar känner sig som vän han inte sett på en lång tid.

Här kommer ett citat som Nancy Laughton skriver i sin bok om flattar:

”Han har en obeskrivlig charm. Han är utåtriktad, en optimist och den största av alla svansviftare, så nöjd är han med tillvaron. Hans temperament är oklanderligt, han är den klokaste och vänligaste av följeslagare och ger generöst av sig själv till människan. Han är alltid lika skojfrisk, även på ålderns höst, en hundvärldens ”Peter Pan”. Hans minne för personer är exceptionellt och hans vänlighet sträcker sig långt utanför familjektetsen- ett karaktärsdrag som ibland kan ställa till besvär”.

Detta stämmer verkligen såååå bra in på en flatte och när det kommer till kritan skulle jag aldrig vilja ha en hund som bara lallar runt, jag älskar min flummiga, livliga lilla flatte och skulle inte vilja ha honom på något annat sätt. (bara ibland ) Han är mitt glädjepiller och livet blir sååå mycket roligare med en flatte som följeslagare!

Detta inlägg postades söndag, november 15th, 2009 kl. 19:16 och är arkiverad under Nelson. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.