Nelson

Igår gick Nelson och jag en skogspromenad på morgonen, har hållit mig därifrån eftersom det finns massa djurkadaver men igår tänkte jag vi ändå skulle gå en bit. Gick förbi där jag visste att det låg och sen visste jag också att det låg en klöv på stigen lite längre fram. När vi kom dit var klöven borta, trodde något djur hade tagit det så lite längre fram släppte jag Nelson. Vad tror ni inte låg typ 3 meter in i skogen precis där vi var om inte den där klöven! GRRRRR. Lät honom bara va och gick vidare, han kom springandes i ett jihu och la sig en bit framför mig på stigen. Kunde iaf ta o koppla honom och funderade på hur jag skulle göra med klöven, vill ju kunna gå rundan en annan gång utan att han ska ta klöven igen, och inget hade jag att ta den i så jag lät Nelson bära den till slutet av skogen och där la vi den så jag kunde komma o hämta den senare.

När vi kom hem tänkte jag att jag lika väl kunde använda den där klöven och lägga ett viltspår. Sagt och gjort så blev det. Började på en äng och gick sedan in i skogen. Det blev 600m långt, ville testa honom rejält och se vad han gick för, tänkte att motivationen måste vara på topp efter att ha väntat hela vintern på att få spåra plus att han hade haft den där klöven i munnen på skogspromenaden.

Tänk vad man kan ha fel! Han slog något så dant i början och gick t om tillbaka i spåret till början så jag fick säga åt honom igen var spåret gick, vet inte om det berodde på att det hade legat i 5 timmar men ändå. Sen gick det så sakta så sakta så. Han reagerar på minsta ljud ute i skogen så jag började verkligen fundera om han verkligen tycker om att spåra vilt. Tog oss 1 timme!!!! att gå spåret. Och tänk att jag tålmodigt lät honom ta sig fram i sin egna takt och sa inte till honom en enda gång hur han skulle spåra. Han var osäker på en hel del ställen och jag var inte heller säker på hur jag gått för inga snitslar hade jag hängt ut för jag missar alltid någon när Nelson inte går precis som jag har gått och han brukar alltid hitta och det gjorde han ju faktiskt också det tog bara väldigt lång TID. Men är djupt imponerad att han inte gav upp utan faktiskt kämpade på hela vägen och hittade klöven. Han fick ju iaf komma in i spårandet ordentligt nu men jag skulle lagt det kortare. dum matte! men men nu vet jag till nästa gång vi har gjort ett sånt här uppehåll….

Idag har vi sysselsatt oss med att öva sitt och ligg. Gjorde övningen att han skulle sitta kvar fast jag går iväg och vänder mig om, han la sig ju ner utan kommando förra gången och nu gick det bra efter ett par upprepningar så då varvade jag med att kommendera sitt/ligg och att bara vända mig om och vara tyst. Prövade även med att gå bort utom synhåll (in i hallen) och därifrån säga sitt/ligg och det gick också bra. Duktig kille!

Imorgon ska jag iväg till Linköping för att göra min sista omtenta på lördag (håll tummarna för att jag klarar det!) och Nelson får vara hos ”mormor” och ”morfar” och Ove och ha kul.

Detta inlägg postades torsdag, april 15th, 2010 kl. 22:31 och är arkiverad under lydnad, viltspår. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.